Det var ett tag sedan jag var hemma i Filippinerna…2002 var sista gången då var jag på mammas begravning. Det var inte en rolig resa, bara sorger. Har jobbat så mycket sedan 2001 och nu så vill jag ha en lång semester så bokade jag en resa för mig och min 17-åriga dotter i 6 veckor. För henne var det första gången som vuxen. Vi var hemma också när hon var 1,5 år men hon kommer nog inte ihåg det.
Det är också ett sätt att komma nära varandra och bilda upp en mer närmare relation till henne som vuxen. Jag älskar mina barn och ibland så vill jag ha dem kvar under mina vingar men det blir aldrig så mer när de blir äldre och skaffa ett eget liv också. Det är inte som när de var små att jag hade dem hos mig hela tiden, inte kan gå eller åka någonstans utan dem. Så var det inte längre.
Vi ska ha kul tillsammans så var det tänkt…
Min man skjutsade oss till Landvetter flygplats och flyger med KLM, planbyte i Amsterdam och vidare till Filippinerna.
Med min yngsta syster Relina som hämtade oss på flygplatsen
Trötta mor och dotter på ankomsten i Filippinerna
Naturligtvis mat innan man far vidare till slutdestinationen
äntligen framme efter över ett dygn
Här meddelar jag hemma i Sverige att vi har kommit fram
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts