Jag känner mig så lycklig just nu efter över ett år av depression och lidande.
Är i Stockholm på introduktion för mitt nya jobb som ekonomiassistent. Bor på ett fint hotell på Östermalm. Känns så himla BRA trots intensiv utbildning, det är sååååå spännande! Skall vara här hela veckan.
Jag vet, livet är en berg-och dalbana det är därför jag njuter det medan det varar …Jag började med mitt nya jobb som ekonomiassistent idag den 12 april 2010 och innan dess var jag tvungen att gå igenom flera utbildningar och instruktioner om hur mitt jobb skulle vara och jag var tvungen att åka till Stockholm för detta. Det var bra, jag älskar att resa och jag verkligen njöt att vistas i ett fyrstjärnigt Hotel Helsten på Östermalm, ett rum med badkar och sänghimmel, kändes så lyxigt och inte ens tänka på hur mycket det kostar, så underbart! Förresten, jag var där en vecka för att lära mig om jobbet.Det var inte så nytt för mig eftersom jag har utbildning i företagsekonomi och arbetade som en redovisning kontorist långt tillbaka i det land där jag kom ifrån i nästan 3 decennier sedan, så står inte ett problem, i själva verket en utmanande jobb. Jag ser verkligen fram emot att ta hand om företagets ekonomi …
Ser tillbaka några år sedan, är de känslor jag kände inombords när jag fick veta av min närmaste chef och företagets ägare att lämna mitt jobb fortfarande är färsk. Jag visste att jag är mer kvalificerad och en av de längst anställda i företaget men ändå fick jag gå före alla andra, efter många nerdragningar och ekonomisk kris under 2008-2009. Det kändes som ett slag i ansiktet. Jag kunde knappt tro det var sant, jag som hade lärt alla som blev anställd efter mig, de blev kvar! Är det inte uppenbart? Vilket skämt alltså och jag kunde inte acceptera det. Jag var nere och verkligen förkrossad. Jag kände att det var personligt, förstod jag att de inte vill ha mig kvar, jag kan slåss för min rätt men vad är poängen? Jag kommer inte att vara glad ändå för att vara kvar även om jag ska vinna kampen. Så jag var tvungen att gå … det finns inget annat jag kunde göra rätt på denna punkt. Jag överlever ett eller annat sätt. Var förresten anställd i företaget först som receptionist och sedan till verktygssäljare i drygt 8 år.
De senaste månaderna har helt enkelt en plåga för mig, jag var tvungen att jobba i månader med visshet att jag blir ändå tvingad att lämna företaget efter fyra månader. Det finns ingen anledning att göra allt rätt verkade som. Min kompetens, lojalitet och flitighet egentligen inte hjälper. Jag har inte varit borta från jobbet så många gånger, inte ens när jag lider av förkylning eller influensa inte som alla andra som inte har varit närvarande en hel månad i sträckt utan att vara hemma på någon skit, retande anledning. Ibland undrar jag om det har varit annorlunda om jag har charmat min chef … Jag gillar inte det. Jag behöver inte charma någon bara för att bevisa min förmåga och capabilitet. Jag vet att jag är bra på så många saker.
Jag var inte ledsen för att förlora jobbet, utan snarare ledsen eftersom jag har blivit behandlats orättvist … kan ni tänka er att dom flesta som blev kvar hade jag lärt upp att sköta sina jobb? Jag hoppas verkligen att alla är nöjda nu eftersom jag är även om den påminner mig om den smärta jag kände på insidan när jag tänker på det här företaget. Åh vad f….n! Jag vill helst inte tänka på det och allt som har att göra med min tidigare arbetsgivare. Gissa om jag missar något om det företaget, behöver jag säga det? Jag hoppas bara och ber att det nya jobbet kommer att ge mig mer utmaningar och styrka att glömma min hemska förflutna. Tack och adjö!
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts
Queen Keandra 