Hittade denna på FB och jag tyckte det passar bra och har samma tanke när det gäller mina så kallade vänner.
För ett tag trodde jag att jag hade vänner, men det visade sig att jag blev bara utnyttjad, lättlurad som jag var. När de hade konflikter med andra hade jag stått vid deras sida även om det slutade att jag förlorade andra vänner. Jag var ganska lojal mot dessa människor även om det resulterade att andra vänner slutade med att umgås med mig söm följd.
Men vad gjorde dessa människor med mig? Jag betyder inte något, det stödet som jag hade gett dem betyder ingenting att de kunde skämma ut mig inför hela världen. Har kanske gjort fel men de behövde inte skämma ut mig som de hade gjort. Det glömmer jag aldrig…det skulle jag aldrig göra själv till en vän. De eller särskilt den som jag trodde var min bästa vän var så elak mot mig precis som vi aldrig har umgåtts tidigare. Så elak att hon vill bara skrika till hela världen att hon är bäst, att hon aldrig gjort något fel, lät precis som hon är den snällaste människan och jag var den stora vovven men enligt mig och många andra är hon inte den som hon tror att hon är. Herre Gud! Jag är inte en dålig människa, jag gör bara misstag ibland, det är väl mänsklig?
Om jag bara visste, hon vill bara ha uppmärksamhet, så att folk tror att hon är bra, att hon är bäst, men jag känner ju den rätta hon och det gör även alla andra. Jag struntar väl i hur hon vill se mig nu, det viktigaste för mig är hur andra folk ser mig som en människa. Jag känner ju att jag har ändå många som står vid min sida, det räcker för mig. Jag är ingen politiker som försöker att få allas röst. Jag förstår ändå att man kan aldrig bli omtyckt av alla människor. Jag kan bara försöka att vara snäll på mitt sätt. Livet är för kort, kanske jag inte finns längre i morgon, varför måste man vara elak mot andra, jag fattar inte detta.
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts
Queen Keandra 