Igår blev jag retad av en medtrafikant på vägen hem. Den framförvarande bilen körde i 40 km på en 70-väg och i mitten av vägen, ibland på vänster sida. Resultatet blev att jag körde på våra brevlådor när jag skulle stanna för att hämta posten. Blev så irriterad att jag inte tittade när jag skulle svänga in, körde mot staket som håller brevlådorna så att 2 st ramlade av. Trodde att bilen bara fått en skråma, det regnade ju igår och kollade inte så noga till min förvåning idag…en jätte buggla på framskärmen.
Blev nästan ledsen men herre Gud! Vad gör det? Jag lever! OCH BÄST AV ALLT, JAG ÄGER MIN BIL, INTE BANKEN! Den är betald som tröst är.
Kände igen bilen som körde framför mig, andra gången jag körde bakom denna bil. förra gången körde han så långt till vänster och var ganska nära att krocka med en mötandet bil, som behövde väja för honom/henne. Verkligen dumt alltså! Då tänkte jag nästan ringa polisen, tänkt om det var en rattfylla, eller kanske en engelskmän som körde på fel sida, skrämmande faktiskt men sen glömde jag av det när jag kom hem. Ja, sånt är livet, får vara glad att man lever ändå trots allt! Saker och ting betyder inte så mycket, vill bara leva så länge det går tillsammans med mina nära och kära.
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts
Queen Keandra 