Mötte en skolbuss idag på vägen hem, plötsligt blev jag ledsen och började gråta. Jag vet inte, har ju sett liknande bussar många gånger innan men just idag så kännde jag mig påmind av den tiden mina barn var små, gick i skolan och åkte med skolskjutsen. Det känns så konstigt men jag längtar tillbaka till den tiden. Den tiden när jag har mina barn hos mig, små, gulliga och bara mina. Kommer ihog när jag brukade hämta dem vid bushållsplatsen, antingen med bil eller gick vi allesammans hem. På vintern ville de nog bli hämtad med bil kommer jag ihog. Det var för kallt att gå, kan gissa att det är 1,5 km hem. På morgonen blev det lite närmare, de fick åka med linjebussen som stannar ca 400 m från vårt hus men det är uppförsbacke så det känns lite längre särkillt på vinter. Jag jobbade inte då så jag fick följa med dem också upp varje morgon. Och det var ju bra också, jag fick morgon promenad. Nu gör jag inget sånt längre, för lat för det.
Kommer särkilt ihog när vi gick upp en dag till busshållsplatsen, det var så kallt att våra hår frös, åtminstone mitt, hade ju ingen mössa på mig. Ja det var då det.
Oh vad tiden går fort, nu är de ju vuxna och utflugna, ser ju inte ens dem så ofta numera. Längtar mest efter dem när jag är ensam hemma som nu t.ex. Bara sitter här och gråter utan anledning.
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts
Queen Keandra 