På barnkalas med iPad? OMG!!!!!!!

Jag var på 1-års födelsedagskalas idag med min dotter och sina 2 småttingar, för stor nästan för en 1-åring, för mycket folk, kan gissa mellan 200-300 personer inklusive barn. Mycket mat och det var väl trevligt men jag skulle inte orka själv att ordna ett sådant kalas så jag verkligen beundrar dem.

För mycket menar jag att födelsedagsbarnet blev ju inte i fokus, all uppmärksamhet skulle varit för henne men det kändes inte så, så jag tycker synd faktiskt för föräldrarna som har ordnat detta kalaset.  
Sedan så tycker jag att man ska anpassa klädseln. Jag kan ju ha urringat och kort kjol eller klänning men inte på barnkalaset till exempel. Dessutom så var det ju ett barn som firar sin första födelsedag och då ska man alltså, fira henne inte håller på med sitt och visa upp hur snygg man är genom att posera på alla möjliga tillfällen att fotografera sig i olika vinklar precis som det värsta fotomodell plåtningen. OMG!
Det värsta av allt = iPad på barnkalaset! Vi var alltså bjudna för att fira detta lilla barnet som har fyllt 1 år, vissa har nog inte fattat det!
Löjligaste var det att fotografera med iPaden tycker jag.
DET ÄR BARA VAD JAG TYCKER…andra tycker nog något annat.

21 anledningar du ska aldrig fotografera med iPad

Published by queenkeandra

I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government. I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything. Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either. I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.

Leave a comment