Såg en tjej i mataffären idag, det var väl ingen märkvärdig tjej men när hennes mobiltelefon ringde när hon ståd mitt i kön, svarade hon och började att prata så blev jag så retad. Hon hade en liten bebis i en bilbarnstol som hon bar i en hand, en varukorg på andra handen och telefonen i örat. Ni kan föreställa er nu hur hon såg ut då!
När det var hennes tur att plocka ur varukorgen, lade hon bebisen på golvet och fortsätt att prata i telefon menas hon plockade varorna på kassadisken och betalade så småningom. Plockade upp bebisen igen och bar den på ena handen och varupåsen i andra och fortsätt att babbla, gick ut till parkeringen, hämtade bilen och körde iväg, fortfarande telefonen i örat. Jag blev så förbannad! Hur tänkte hon? Hoppas bara att det inte hände något på vägen menas hon körde. Var det så viktigt samtal att det inte kan vänta alltså!
Sådana människor tycker jag inte har hjärnor, de som pratar i telefon överallt tom när de inte kan hålla telefonen med handen utan klämmer om telefonen mellan örat och axeln. Särkilt när de kör bil. De tänker inte på vad som kan komma att hända, inte bara för dem själva men de riskerar även andras liv. Jag skulle inte vilja möta sådana människor på vägen. Min gode Gud bevara mig!
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts