Nu ryker stjärngossarna och tomtarna också
Min kommentar till denna rubrik…
Jag är själv invandrare, har bott i Sverige i 26 år. Har anpassat mig till svenska samhället. Har inte med mig alla mina traditioner, de flesta har jag lämnat kvar. Jag kan utöva dem när jag åker tillbaka till mitt hemland men så länge jag bor i Sverige så är det svenska som gäller. Jag tycker om svenskar, svenska mat och svenska traditioner. Jag går även till svenska kyrkan trots min stränga katolska uppfostran. Kalla mig gärna vad ni vill men så ska det vara tycker jag.
Varför skulle förbjudas svenska traditioner i Sverige?
Varför ska svenskarna anpassa sig till invandrare?
Är det inte invandraren som ska anpassa sig till det land den flyttar till?
Ska inte Sverige vara svenskt? Vill inte svenskarna vara svenskar längre?
Ska inte svenskarna ta hand om sina medborgare först och främst?
Jag som trodde att Sverige är ett demokratiskt land!
Jag tycker att man kan utöva landets traditioner ändå utan att man får vara rasist. Att vara patriotisk får inte förväxlas med rasist, det är helt olika saker.
Ni kan inte tro att om ni flyttar till mitt hemland så ska vi sluta att sjunga vår national sång, sluta äta våra delikatesser och sluta kalla saker som den har alltid kallats, av rädslan att bli kallad rasist. Nej då! Det är uteslutet! Aldrig i livet!
Dessa är bara några exempel…tänk på det!
Och förresten, jag är svenskt med asiatiskt ursprung och känner mig som ett riktigt svenskt, övergett mitt gamla medborgarskap trots att jag kunde få både. Det är ingen idé att ha dubbel medborgarskap. Jag kommer aldrig att känna mig något annat än en svenskt. Naturligtvis kommer jag aldrig att glömma mitt förflutna men jag är anpassningsbar.
Se hela artikeln här.
 |
| artikelbild |
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts
Queen Keandra 