Igår åkte jag iväg till min vän i Tidan trots mycket snöande och halt väglag. Vi skulle träna för gudstjänsten på katolska kyrkan i Skövde idag. Min man ifrågasatt om jag ska verkligen åka iväg i det här vädret. Ja det måste jag, det är en av de viktigaste uppdrag i mitt liv.
Efter vi hade övat sångerna och fixat programmet till gudstjänsten gick vi och lade oss. Jag, en annan flick vän och min gudson, min väns son som är 9 år gammal delade rum. Min gudson somnade nästan med en gång men jag och min kompis pratade och hela natten, till kl 3 på morgonen och sedan upp igen kl 7 för att förbereda oss på färd till kyrkan.
När jag vaknade hade en fruktansvärt ont i huvudet. Jag trodde och hoppades att det skulle gå över. Efter att ha ätit frukost tog jag en panodil tablet men det hjälpte inte. Åkte iväg till kyrkan med bultande huvudet. Under gudstjänsten var jag verkligen jätte dålig, känner mig så varm och svimfärdig.
Efter gudstjänsten brukar vi duka en enkel buffét, tänkte äta lite men kände mig illamående så jag vågade inte äta något. Vågar nog inte köra hem heller, är rädd att jag svimmar menas jag kör, jag vet inte vad jag ska göra men sen kom jag på att min son bor i närheten av kyrkan. Ringde honom och frågade om han kunde skjutsa mig hem. Det passade ju bra, de skulle just på väg till Tidaholm och kan ta omvägen hem till oss. Det var ju så bra! Skönt när man har stora barn och kan be dem om hjälp emellanåt.
Kom hem strax efter kl 13:00, gick till sängs och somnade nästan med en gång. Vaknade kl 9 på kvällen och nu är jag fortfarande vaken när klockan är snart halv tre på morgonen men snart ska sova och provar om jag kan sova lite. Ska förbereda för familjemiddag i morgon.
 |
| by Mira G |
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts
Queen Keandra 