När jag tittar tillbaka nu så känns det så ofattbart att jag har blivit engagerad inom politik. Det började ju att jag följde med min man till sina politiska möten och blev mer och mer involverad. Jag kommer ihåg i början när jag fick reda på att han hade bytt parti från att vara en Moderat. Jag grät pga vad jag har hört talas om Sverigedemokraterna innan. Att det är ett främlingsfientligt parti, hatar invandrare och ska skicka alla invandrare till ursprungsland, osv men efter att ha läst partiprogrammet noggrann så vill jag ingen annan än SDare. Det finns ju inget i programmet som tyder på racistiskt eller så utan de tycker precis som jag, jag älskar Sverige och önskar att det ska bli som det alltid har varit. De som tycker något annat har nog inte läst partiprogrammet, utan låtsas bara att de har gjort det, att de är kunniga men de har bara hört och trott på vad motståndarna propagerar. Det är så tragiskt och jag har svårt att förstå hur man kan säga att SD är något annat än nationalist. Det är så löjligt, nästan roligt när man hör någon pratar skit om SD, de vet inte vad de pratar om. De tror att de vet allt om SD men i verkligheten så vet de ingenting, tro mig, de har inte gjort sina läxor utan pratar bara för att nervärdera SD. Så snälla ni som inte tror på oss, läst noga partiprogrammet innan ni säger någonting. Faktum är, av alla politiska parti i Sverige är det bara SD som säger sanningen, det enda parti som är pålitligt, jag lovar! Det trodde jag aldrig heller i början, men efter att ha umgåtts mycket med många Sverigevänner så har min åsikt bytts till en annan riktning.
Först och främst ska jag koncentrera mig inom äldreomsorg och barnomsorg. Det är mest av allt de äldre och pensionärer som har byggt upp detta land och barnen som är vår framtid.
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts
Queen Keandra 