College ring

Jag har haft min college ring i drygg 30 år. Jag fick den av min pappa när jag tog studenten på universitet  i april 1986. Det är en ring i 18k guld…jag har alltid den i fingret sen jag fick den.

Idag märkte jag att ringen finns inte kvar i fingret och jag hade för mig att jag hade tagit av mig den innan jag gick och duschade, brukar ju inte ta av mig den annars. Vi ska fira nationaldagen idag så jag tänkte inte mer på det och fortsatt att göra mig i ordning i tron att jag har bara lagt undan den så länge. När jag skulle ta på mig den så fanns den inte kvar där jag brukar lägga mina ringar när jag tar av mig dem. Letade överallt men finns inte så vi åkte till nationaldags firandet utan min ring. När jag kom hem så fortsatt jag att leta efter den. Jag vet att jag hade på mig den när vi kom hem från konferensen i Västerås igår men ändå inte så hundra procent säkert.
Jag letade i min resväska ifall det har ramlat av när jag tagit bort grejerna från sidfickan, i min recesser, i sminkväskan och i min handväska, i papperskorgen på toa och till sist i slasket,  och där fanns den bland papper och alla sopor. Antagligen så har jag slängt den när jag tog av mig den när jag var på toa och i stället att lägga den där jag brukar lägga mina ringar så slängde jag den i slasket. Oh vad glad jag blev! Jag har varit orolig och kunde inte riktigt koppla av mig på festen. Den är inte hela världen om den försvinner men det har betytt så mycket för mig, det har ett sentimentalt värde.
Ibland så tror jag nästan att ringen är en del av mig…jag kan inte vara utan den och ringen kan inte vara utan mig. Hoppas det får bli så hela livet för att det är inte första gången jag saknade den. En gång har jag hittat den i tvättkorgen och en gång i tvättmaskinen. Har alltid haft tur att hitta den varje gång jag tappar den och hoppas det ska bli så hela tiden.

 

ring på höger
nu har jag den på höger ringfingret men innan jag gifte
mig hade jag den på vänster då fick jag förstora upp
för att höger är en aning tjockare än vänster

 

BA
ena sidan står BA-Business Administration
Företagsekonomi på svenska
och andra sidan står 1986, det året jag tog studenten

 

eagle
Det syns inte så tydligt på bilden men det står
Polytechnic University of the Philippines
på toppen var en gång en örn men det har slitits bort
under  åren

Published by queenkeandra

I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government. I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything. Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either. I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: