Som jag hade berättat så var jag barnvakt av dotterdottern torsdag-fredag förra veckan. Sov över hos dottern i fredags natt. Dopet i lördags, kom hem i söndags eftermiddag.
Hämtade dottersonen på dagis efter jobbet idag. Han blev jätte glad. Så kom föräldrarna att hämta honom på kvällen. Det var så fint väder och vi grillade korv.
Det slutade med lite tråkigheter…vi gick in alla tre i huset för att jag skulle koka kaffe och dottern och mågen följde med för att plocka in disken, tänkte inte på att pojken var ute och lekte. Min man satt ju kvar på altan och pratade i telefon, plötsligt hörde vi ett skrik…vi ropade på pojken förskräckligt och så fann jag honom ramlade på altankanten där finns stenar. Tog upp honom och såg först blod på fingrarna sen kände jag blöt på ryggen och insåg att det var blod…mycket! Blev förskräckt och arg när jag såg min man pratade så lugnt i telefon precis som inget har hänt. Blev förbannad mest på honom att han inte brydde sig om när han hörde barnskrik. Hur kan man vara så hjärtlös! Ja, han trodde väl att det var inte så allvarligt och det var ju också. Det var bara att om man blir skadad någonstans på huvudet blir det ofta mycket blod och ser värre ut än det verkligen är.
Pojken var verkligen ledsen men jag tror inte det var så farligt för att han ville ju åka raggarbil mitt på allt! Han fick ju mycket uppmärksamhet också, oftast får ju lilla syster.
Like this:
Like Loading...
Related
Published by queenkeandra
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts
Queen Keandra 