Mitt intresse för kläder började redan när jag var barn. Min mamma var skräddare och då ville jag också bli det fast jag hade andra drömmar också. Jag ville bli stor och hade höga ambitioner. Sen så blev jag ekonom men min passion för kläder har aldrig kommit bort, utan tvärtom. Ju äldre jag blev desto blev jag mer klädmedveten och oftast designar jag och jag syr dem också själv. Jag kommer ihåg, jag hade gjort en egen klänning när jag var vara 12 år, dock endast en enkel husklänning men jag gjorde den! Så här såg den ut.
min egen sydda klänning gjorde jag när jag var 12 år.
denna klänning har mamma gjort
som jag har designat för min födelsedag 1985
min egen design när jag var 21 år
en blus och en matchande kjol
en klänning som jag hade sytt och designat
och även min dotters klädsel var också mina egna
skapelse som vi hade båda två på midsommarafton 1991
Det finns en liten historia om bilden nedan:
Jag har denna förstorad och hänger på vår vägg och när min dotter var bara ett barn hon hade en vän som brukade leka med henne hemma hos oss och hon frågade min dotter när hon såg den här bilden om jag var en kändis. 🙂
… Inte så länge sedan, frågade mitt barnbarn mig om detta är mormor och jag sa “ja, när mormor var ung och vacker”. Min dotter hörde det och hon sa “nja, Jag tycker du är vackrare nu!”Tack så mycket för den min sötnos! ❤
min egen design och skapelse
som jag hade på min födelsedag 1993
Det har gått många år efter min första sydda klänning och det har blivit många av dem. Jag hade även startat ett eget företag sedan 2007 som sysslar om just mode och utför även special beställda klänningar. Eftersom jag hade ett heltids jobb innan jag blev sjuk sommaren 2015 så var detta företag endast en bisyssla, men jag tar emot beställningar när jag kan och har tid. Jag ska visa upp några av dem så småningom nu när jag har startat en mode avdelning på min blogg så håll koll på det om ni är intresserade av mode.
I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government.
I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything.
Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either.
I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.
View more posts
Queen Keandra 