Kyrkokören

Idag gick jag tillbaka till kyrkokör. Det var ett tag sedan jag var med i övningen på tisdagar. Sista gången var i maj 2015 innan jag insjuknat i cancer. Skulle börjat igen för 2 veckor sedan men hade fått förhinder. Det var så roligt att komma tillbaka, jag kände mig verkligen välkommen tillbaka, nästan alla kramade mig, det känns underbart! Det hade jag inte förväntat mig. En körkompis sade till och med att jag ser så fräsch ut. Hon har förväntat sig att jag skulle vara blek och så. Det var skönt att höra!

Jag är den som har varit med längst i kören nu, några har faktiskt gått bort och jag känner mig välsignad att jag inte blev en av dem, tack och lov, även om jag tycker att det är ledsamt när någon går bort. Kan också tillägga att jag är tredje i kören som har fått cancer, de 2 första har gått bort. Och det var klart att jag var rädd att jag kommer näst men jag finns fortfarde kvar…livet är orättvis ibland. Är så glad ändå att jag klarade undan min sjukdom. Jag har så mycket att vara tacksam för. Jag kanske inte har alla de saker jag vill men jag har allt jag behöver.
Jag började i kören vårterminen 1992 och det är snart 25 år sedan. Jag älskar att sjunga och hade faktiskt saknat det också. Det ska bli roligt att vara med igen. Jag ser fram emot att kunna sjunga svenska psalmer och svenska sånger. Så härligt att kunna sjunga!

Published by queenkeandra

I am a swedish citizen with asian origin, lives in Sweden, entrepreneur, accountant, fashion designer, dressmaker, professional interpreter and translator and from year 2014, I also became a local politician with some assignments from the local government. I moved to Sweden after marriage with a Swedish national in 1986. Two years later we got a son followed by a daughter after 21 months. Satisfied with life in fact, I guess I got all I wished for, it feels I have everything. Being married is not just a bed of roses, the roses have thorns also and you can get it at times but we’ve always been doing pretty good. Kinder and better husband I do not think I can get, everyone has their flaws and life becomes easier if you can accept them. I’m not a perfect person either. I became a grandmother quite young, only 45 years old, was a little skeptical at first but then I loved to be one. Now I am already a grandmother of two, a boy and a girl of 20 months between them, such a great feeling, it feels like it was a replay of my life. When I have both of them at home, it feels like I was young again and is the mother of small children. I can not explain but so damn good it is. When I moved to Sweden I knew nothing about the country, but now it feels like I’ve always lived here. I speak Swedish better than my native language, better in Swedish grammar than my husband, it may sound strange but it’s true. I dream even in Swedish. I hang out with many Swedes, have worked and still working in Swedish companies. I go to the Swedish church though I am a Roman Catholic. We believe in the same God anyway. I’ve adapted pretty well in Swedish society. I think I have to adjust to that country I moved to, not the country or its citizens to adapt to me. Sweden has no responsibility whatsoever that I wanted to move here so I could not demand anything else, but now a citizen, I think I have the right as any other native Swedes. I pay taxes and do my duties as a citizen. I think I am a good role model and a loyal citizen and can fight for my new country.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: